Alicia And Stuff

Du är allt jag ser, allt jag hör, allt jag vill ha
Den här veckan har jag inte mått bra alls! Känt mig allmänt nere, haft ont i huvudet och sovit dåligt. Varit sur och irriterad, sagt dumma saker till de personer som står mig närmast. Det är nog en kombination av stress nu innan studenten.. vi har så mycket slutuppgifter, prov och redovisningar som ska göras. Sedan just nu denna vecka så är det nog mina hormoner som spökar en del. Bara allting blir färdigt kommer det kännas så mycket bättre, jag vill bara ta studenten och börja på jobbet nu och komma igång ordentligt med det "riktiga" livet som väntar nu alldeles runt hörnet. Samtidigt tycker jag att det känns väldigt läskigt, skolan är och har alltid varit en trygghet. Man går dit varje dag och vet exakt vad man ska göra och nu står man plötsligt med ena foten i världen utanför skolan och vi är påväg och ska strax ta det där steget. Jag ska jobba nu hela sommaren, ta intensivkurs och fixa mitt körkort.. och i höst ska jag fortsätta jobba. Det är slut pluggat just nu för min del. Så skönt att att jag faktiskt blir färdig undersköterska med min utbildning och kan få jobb utan problem, det är en sådan lättnad. 
 
Det är inte lätt att växa upp, det är tufft. Vi får hela tiden stå inför nya utmaningar medan alla förväntar sig att vi ska prestera bra. Det händer nya saker hela, hela tiden. Vi växer för varje dag och lär oss saker hela tiden, vår hjärna går på högvarv. Jag är så stolt över mig själv, jag har snart klarat och stort steg i mitt liv. Jag har vuxit så mycket som person.. för bara ett år sedan hade jag aldrig trott vem jag skulle vara idag. Jag har mognat så mycket.. idag vägrar jag ta emot skit från människor som bara vill trycka ner och tala om hur dålig jag är - för sådana människor kommer du stöta på hela ditt liv. Nu står jag här med en tro på mig själv jag aldrig haft, jag jobbar på för fullt med det jag älskar, studenten om tre veckor, har världens finaste kille och jag ser fram emot allting som kommer hända i mitt liv och jag är redo för det. Även fast jag har vissa sådana här dagar då man tycker allting är lite läskigt, men egentligen är jag så himla redo. Den här sommaren ska bli den bästa i hela mitt liv.. 
 
 
My Perfect Imperfections
Jag tänkte göra ett litet inlägg som var väldigt populärt att göra video på youtube för några år sedan. Jag har för mig den hette "my perfect imperfections".. jag tänker i alla fall ta upp 5 saker jag gillar hos mig själv respektive 5 saker jag ogillar hos mig själv. 
 
+ Jag har väldigt mycket samvete och skulle ALDRIG kunna såra någon med flit.
+ Jag är väldigt ansvarsfull och älskar att ta mycket ansvar, det är jag väldigt bra på! 
+ Jag vill förbättras och utvecklas, varje dag hela tiden jobbar jag på att försöka bli en bättre människa.
+ Jag är stark. Det behöver inte betyda att jag aldrig fäller en tår. Tvärtom, jag blir sårad, jag blir ledsen, min värld rasar, jag gråter.. men jag vet att jag lika snabbt är där igen ännu starkare. 
+ Jag är oftast väldigt glad. Jag är en glad person och har oftast ett leende på läpparna. 
 
- Jag tror oftast att jag är sämre än vad jag är, och trycker ofta ner mig själv och intalar mig själv att jag inte klarar det. 
- Jag tar så himla lätt åt mig, och kan gå och fundera på en kommentar hur länge som helst. 
- Jag har så stort kontrollbehov, jag vill ha koll på ALLT och ha allting ordnat innan jag kan slappna av. Jag kan göra tusen saker och gå genom allting hundra gånger bara för att jag vill ha koll. 
- Jag är väldigt velig och kan ha väldigt svårt att bestämma mig. 
- Jag är så rädd för att göra fel, och är många gånger FÖR noggran. 
 
Alla vet ju att det är posivit att ta upp bra egenskaper hos sig själv, och javisst det är det absolut. Men jag tycker själv att det är lika viktigt att kunna inse sina dåliga egenskaper också, våga tänka på vad man faktiskt har för svagheter. Då är det mycket lättare att kunna acceptera och jobba på dom. Jag tänker faktiskt himla mycket varje dag över mig själv, mina egenskaper, hur jag är, hur jag reagerar i olika situationer så jag tycker att jag har bra koll på mig själv och jag vet ganska precis hur jag fungerar. Varför jag reagerade sådär, varför det där gjorde mig ledsen, varför det där gjorde så ont i mig. Så jag vet ofta hur jag kommer att reagera i många olika situationer. Min personlighet och egenskaper och även andras tycker jag är himla häftigt, att vi alla fungerar så olika, att vi alla har våra olika styrkor och svagheter och att de är så himla, himla olika! Man ska absolut inte skämmas för sina sämre egenskaper, tvärtom var stolt att du inser dom, för att du är du och duger helt perfekt som du är. 
 
 
Jag tror du fattar nu vad du går miste om, och för dig är det försent
Ett stort problem hos mig är att jag förlåter alldeles för lätt, jag accepterar saker jag inte borde acceptera, jag står inte upp för mig själv alla gånger. Utan jag tänker att det är bäst och bara skaka av mig allt och bara gå vidare och låtsas som ingenting har hänt. Men det är aldrig bra att göra så, för du kommer bara att få bära med dig mer och mer saker som kommer att trycka ner dig ännu mer och du kommer efterhand bara acceptera mer saker. Jag tycker i och för sig att att jag har blivit mycket bättre på detta, och på senaste tiden har jag faktiskt varit helt ärlig och sagt ifrån saker, talat om mina åsikter och sedan får det vara så. En annan sak som jag också har blivit mycket bättre på är att stå upp för andra, jag vill våga göra detta mer. För många gånger gör det så ONT i mig när jag ser andra människor behandlas illa, det kan då vara människor som av olika anledningar inte kan stå upp för sig själva utan bara står där och tar emot och tar emot. Ungefär som i skolan, det står ett gäng "tuffa grabbar" i matkön och skrattar och gör sig löjliga för en av våra elever som har en funktionsnedsättning och kanske inte beter sig eller sig ut som alla andra. Hon den lilla tjejen fattar precis vad som pågår och tårarna rinner ner för hennes kind och hon kan inte försvara sig alls och dessa killar bara fortsätter, helt iskalla. Det är så lätt att trycka ner människor som man anser är svagare än en själv, och det är så fruktansvärt fegt. Och sedan att man i grupp står och trycker ner en person är bara vidrigt. Och ni som känner igen er i detta sjuka beteende kommer en dag att "växa upp".. eftersom att ni verkar vara riktigt efter i er utveckling eftersom att ni beter er värre än små barn. Den dag ni fattar vad ni har gjort, kommer ni att ångra er så sjukt mycket. Ni kan ha gjort den här lilla tjejen osäker på sig själv som troligen sitter kvar än idag, ni kan ha förstört en hel person för resten av hennes liv (bara för att ni ska spela coola och hävda er). Eftersom att det alltid kommer att finnas människor som behöver trycka ner andra för att själva se sig själv som bättre så måste vi andra verkligen lära oss och våga rycka in i situationer vi ser när någon behandlas illa. Här om veckan såg jag en sak som fick mig tårögd, då det var just den här situationen jag tog upp innan det var en tjej i vår skola som går "särskola" vilket jag tycker är ett sjukt namn men det heter så. I alla fall, hon trängde sig före i kön.. (hon fattar inte att hon tränger sig på grund av hennes funktionsnedsättning). Och så börjar ett gäng av de här "tuffa killarna" säga saker som "jävla efterblivna äckel.." , "kolla va äcklig hon är", "vem fan tror du att du är jävla cp" och så vidare (det står även ett tjejgäng bakom som står och fnissar och tycker killarna är jätte roliga och tuffa). Killarna trodde antagligen inte att någon hörde detta och trodde nog inte att tjejen i fråga heller hörde. Men tjejen hörde blev klart ledsen, och sprang med tårarna rinnandes ner för kinden till sin assistent. Och precis då går en riktig modig kille som stod bakom i kön och frågade vad fan de sysslade med, och gänget skattade naturligtvis åt honom och gjorde sig roliga över att att försvarade tjejen. Han svarade bara "tycker synd om er.." och så gick han tillbaka och ställde sig på sin plats i kön. Jag tycker att det var så himla fint gjort av honom! Fler som vågar säga ifrån och stå upp för sig själva och andra är så himla viktigt. Att vi står upp för de som inte för tillfället kan göra det själva är bland det finaste en människa kan göra enligt mig.. vi måste ta handom både oss själva och andra människor. Det är så, så viktigt och betyder så otroligt mycket.